Föreställ dig Sveriges näringsliv som en spelplan där små och stora, privata och offentliga företag handlar med varandra. Företagen drivs av ledare och medarbetare som spenderar hälften av sin vakna tid på jobbet. Resterande tid är de privatpersoner, konsumenter och politiska väljare.
Gränsen mellan vad som är företag och privatpersoner är inte alltid helt tydlig. Privatpersoner – som också är ledare och medarbetare – har möjlighet att påverka företagen och vice versa. När näringslivet och samhället ställs inför olika utmaningar är det lätt att peka på varandra och spekulera i vilken aktör som borde ta störst ansvar, men om gränsen mellan aktörerna inte är tydlig, vems är då ansvaret?
Målet i det här spelet är att uppnå hållbar utveckling och spelet går på tid. Alla spelare tilldelas olika roller med skilda intressen och drivkrafter. Spelarna ställs inför olika sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningar och de måste förhandla med varandra för att ta sig vidare i spelet. Det finns ingen enskild vinnare eftersom samtliga spelares intressen måste balansera för att uppnå målet om hållbar utveckling.
Spelet är i full gång och vi ska nu ta en titt på vad som hittills har skett:
Politikerna bestämde sig för att införa en lag som kräver att stora företag upprättar en hållbarhetsrapport. De stora företagen accepterade lagen och började rapportera. En naturlig följd av rapporteringskravet blev att säkerställa hållbarhet i alla led genom att ställa krav på de mindre företagen i leverantörskedjan.
Här stötte spelarna på ett hinder. De flesta hade tilldelats rollen som mindre företag med knappa resurser och delade uppfattningen om att hållbarhetsarbete är komplext och tidskrävande. En spelare uttryckte “Spelar det någon roll vad vi som småföretagare gör när du som ensam jätte har störst påverkan?” Responsen löd “Jag som stort företag utgör ju bara 1 procent av alla företag på marknaden, tillsammans har ju ni minst lika stor påverkan”. Spelarna enades om att alla nog måste dra sitt strå till stacken men frågorna som återstod var hur och i vilken utsträckning småföretagen kan förväntas bidra.
Mindre företag med knappa resurser delade uppfattningen om att hållbarhetsarbete är komplext och tidskrävande.
Småföretagen upplever att hållbarhetsarbete kräver mycket resurser
Du som läsare kanske börjar misstänka att diskussionerna som uppstår i spelet också pågår i verkligheten, det är helt korrekt. Småföretagen upplever att hållbarhetsarbete kräver mycket resurser och det råder brist på hjälpmedel anpassade för dem. Många är också rädda för att uttrycka sig felaktigt och väljer kanske därför att undvika hållbarhetsarbete helt och hållet. Det är en föreställning som vi måste slå hål på. Små och medelstora företag utgör 99 procent av Sveriges företag och det är viktigare att de kommer igång med hållbarhetsarbetet än att det gör allt enligt konstens alla regler.
Företagen måste utgå från sina nuvarande förutsättningar och sätta rimliga mål för att successivt vidga sitt engagemang. De bör identifiera några hållbarhetsfrågor som är relevanta för företagets bransch och geografiska placering, inom dessa frågor bör de sedan prioritera sina insatser. Det är också klokt att involvera medarbetarna så att alla förstår sin viktiga roll och kan ta med sig lärdomarna i privatlivet.
Med vänliga hälsningar,
Therese Svensk
PURE ACT, vinnare av Quality Innovation Award i Sverige 2019, jobbar med att möjliggöra hållbarhetsarbete för alla svenska företag via en digital 5-stegsprocess.